Sara

Taggande?? Snart 2010. Ännu ett år av skandaler, skit, glädje och skrattanfall?

Jag tänkte vara lite sentimental och dra året som nu har varit.Hur Saras år har varit.

Det börja med en skolless tjej som knappt kunde vänta på att gå ut. Jobbade aset av mej samt skola och innebandy. Sket väl i skolan egentligen utan prioterade de andra två punkterna. Men vad kan man begära av någon som har gått 12 år i skolan? Jag höll på med projektarbetet som fan i mej BARA fick vg i. Jag blir sur nu bara jag tänker på det. Jävla monica. Resterande av vårterminen är en bluurr för min del. Tog mej igenom det genom att tänka på sommarens äventyr.

Och det är väl nästa kapitel under året. Turkiet. Vad kan man säga. Jag och karin bestämde oss redan i september -08 att vi ska dit igen, men längre. Vi kollade upp hur länge vi skulle kunna vara där utan och lite olika alternativ. Under mars bokade vi en charterresa på två veckor. Ifall vi inte skulle kunna hitta lägenhet eller jobb hade vi ju en flygstol hem. Men det blev inte fallet. Ca efter en vecka träffade vi vår blivande chef som vi jobbade för i lite mer än en månads tid innan vi la av med det av olika anledningar. MEstadels för vi orkade inte och ville bara slappa och ha semester. Vi hade ju pengar så det räckte. Så vi solade, slöade, sov, festade, träffa kompisar och drack te under dessa dagar. Summerat i en mening. Te drack vi säkert 10-20 koppar per dag beroende på vilka kompisar vi träffa osv. Vi lärde känna nytt folk och det känns att vi kommer vara kompisar livet ut så det känns riktigt roligt.

Vår viktigaste läxa som lärde oss i turkiet är nog att man ADLRIG ska generalisera ett folkslag. Alla är individer och bara för man är ifrån ett land, har en speciell tro så ska man inte dömas. Vi mötte så himla fina personer i turkiet.

Sen andra läxor vi fick lära oss är att alla har två ansikten. När man ser det rätta ansiktet av den personen, då vet man verkligen vem den är. Man ska inte alltid lita på första intrycket.

Sen fick vi en sak bekräftat. Vi är sjukt starka personer, vi klarar oss själva med bravu. Jag har svårt att hitta en liknande kombination som jag och karin. Vi är så sjukt olika samtidigt himla lika. Vi kan mycket, man måster bara kunna lita på en själv. Ha tron att man klara av.

Det tredje kapitlet av året är nog tiden efter resan. Jobba, jobba, träffa kompisar, innebandy. Att komma hem kändes så konstigt men man har ju hittat rutiner men jag känner att jag är inte samma person som jag var innan resan. Jag har förändras. Dock inte till det sämre, tro jag ialf hehe. Jag kan väl säga att jag är med hårdhudad nu.

2009 återupptog jag en kompisrelation som har visat sej varit den mest underbaraste saken jag ha gjort under hela året. Jaaa frisse, det är du jag menar. Jag vet att vi så många gånger ha sagt, varför blev vi inte kompisar tidigare och jag fattar det inte. Det är sjukt vad glad jag är att jag har dej. Du finns i mitt hjärta alltid och jag kan verkligen berätta vad jag vill och du håller tyst. Du är bara helt underbar! Det finns ingen som du.

2009 "fick" jag även kontakt med två andra underbara människor som jag först var en kompis kompis till. MEn nu har de kommit mej på djupet och det är sjukt nära kompisar nu. Arab-sara och jenny. Jag är tacksam att jag fått lärt känna er och det känns som vi alltid alltid kommer att vara sjukt nära kompisar. Ni är lätta att snacka med och jag vill verkligen att ni ska veta det.

Karin, känn dej inte bortglömde nu. Du vet allting hur jag känner för dej. Läs bokens första sida så står det allt jag känner och jag menar varenda ord. PUSS

Såå.. för att avsluta detta år ska jag säga. Jag har haft ett år som inte har liknat något år förut och gud vad glad jag är att det har varit så. Jag känner att jag har växt som människa. Jag vet vad jag vill (i vissa fall) och om jag bara vill så kan jag. Jag har fått en insikt om mej själv, att vara nöjd med den man är. Inte gnälla, tjafsa om hur man kan se annorlunda ut. Den perfekta människan finns inte, just för att den är perfekt. Och det är det mesta underbara med människan. Den har brister och gör misstag. Det är mänskligt. Av varje misstag lär man sej något, för det mesta att inte åter göra samma misstag igen. Då ändrar man sina vanor för att förhindra det. Och varje misstag måste göras av personen i fråga eller av vänner i närheten för att man ska lära sig. Gör man samma misstag igen och man vet inte hur man ska ta sej ur finns alltid ens vänner till hands. De guidar en och även fast man kan bli sur och det känns som de bara kritiserar en så gör dom det enbart för din skull inte för någon annans. De vill hjälpa dej på traven så du inte faller ner i gropen igen. De vill bara se dej lycklig.

De närmaste du har, släpp dom aldrig.

Gott nytt år allihopa och hoppas 2010 blir minst lika bra, om inte bättre än förra!